360 Pehr Andersson
Bonde "Malmfinnare". Blev högst 85 år.
| Född: | 1644 Degersel (Sörbyn), Råneå 1) |
|---|
| Död: | 1729-01-16 Skatamark, Nederluleå 1) |
|---|
Noteringar
Bonde i Prästholm och Orrbyn, Råneå. Gällivaremalmens erkände upptäckare
Malmens finnare Pehr Andersson, Sörbyn
Pehr Andersson (1644-1729), född i Sörbyn, lägger grunden till den största utvecklingen någonsin av svensk industri när han bär de första malmstenarna från Gällivare till kustlandet. Under hårda år i slutet av 1600-talet gav sig Pehr iväg norrut för att söka kontakt med samer. Syftet var att finna jaktutbyte och mat, då ett av hans barn redan svultit ihjäl. Hos den samiska familjen Vaser blir Pehr visad stenar som inte beter sig ”normalt” när de blir upphettade.
Stenarna var från Iluware, samiska för järnberget. Flera år senare (1694) visade han de funna malmstenarna för kyrkoherde Gurikus Blix. Inte förrän 1703 nämns upptäckten för första gången i officiella stadspapper. Först 1752 ges två silverbägare till Pehr Anderssons söner Anders och Jöns Pehrsson i betalning för deras faders upptäckt.
Till minne av denna upptäckt som under drygt 300 år skapat arbete, ekonomi och varit del i Sveriges industriella utveckling har en minnessten rests i Sörbyparken och vid Pehrs Anderssons födelseplats. Pehr Andersson utförde handlingen som lade grunden till det vi idag kallar Norrbottens Teknologiska Megasystem.
Läs mer om det i Länsstyrelsens sammanfattning i PDF-format.
www.bd.lst.se/publishedObjects/10011706/teknomega.pdf
---------------------------------------
Gällivaremalmens upptäckare hette Per Andersson (1644-1729) från Råneå och han har efterlämnat många ättlingar, inklusive historikern Peter Englund. Alla dessa ättlingar finns samlade i en skrift, sammanställd av Gun-Marie Åkerström, Postgatan 4B, 952 33 Kalix för ca 250:-.
Per Andersson är den erkände upptäckaren av Gällivare malmberg. Detta slogs fast vid ett bergsting 1741. Då hade Per varit död i 12 år, men sönerna Anders och Jöns fick efter Kungl. Majt:s beslut 1751 var sin silverbägare, med inskription, för deras fars upptäckt och 1756 fick de 250 daler silverpenningar vardera för samma upptäckt. En av silverbägarna (Jöns) finns idag på Nordiska Museet och sändes till Artur Hazelius i augusti 1889 av en J A Wikström som reste runt och samlade in historiska föremål. Bägarna var 16 cm höga och diametern upptill 12 cm.
(Per Anderssons silverpokal från 1752, med inskriften:
"År 1752 av kungl. Maj:ts och Riksens Bergskollegio förärad till Jöns Persson i Orrbyn Råneå socken Vesterbottens län för det fadern Per Andersson upptäckt Gellivare jernmalmstreck i Luleå Lappmark varande en thylik then andra sonen Anders Persson i Prästholm äfven tilstäld".
Per torde ha hittat malmklumparna i nuvarande Gällivare omkring 1695. Det var då stor hungersnöd efter missväxtår och sjukdomar och svälten var stor. Många gick långa vägar för att skaffa föda, bl.a. av samerna, till sina svältande familjer.
Per Andersson visade stenarna för kyrkoherde Gulicius Blix som försökte hjälpa honom att få dem undersökta. Men det var den förste ägaren av Gällivare malmberg, Karl Johan Thingwall löjtnant vid Västerbottens regemente, som vid en tvist om inmutningsrättigheterna med Olof Uneus, i ett protokoll daterat 10 feb. 1736, åberopar den gamle bonden Johan Andersson i Degersel som uppgiftlämnare om var Per A. hittat malmen. Troligen hade Thingwall via soldaten Anders Persson Spegel (Pers son) fått kontakt med dennes farbror Johan Andersson. Bergstinget gav Thingwall rätt och det resulterade så småningom i att Per erkändes som upptäckare av malmsträcket.
Per verkar ha varit en orolig själ. När kyrkböckerna börjar föras i Råneå socken bor han i Prästholm med familjen. Sonen Anders gifter sig och Per överlämnar gården till honom och flyttar före 1700 till Orrbyn. Där gifter sig sönerna Knut och Jöns 1705 och 1706 och hustrun Malin dör 1709. Hans andra äktenskap med Kerstin Nilsdotter varade i fem år, hon dog i Orrbyn 1715. Efter det flyttar han till Råneå och gifter sig tredje gången 1716 med Malin Nilsdotter. Tredje hustrun dör 1721 i Prästholm själv dör han i Skatamark i nuvarande Över-Luleå socken 1729.
Först 1994, 350 år efter Per Anderssons födelse, hade hans insats uppmärksammats av bygdens folk. En tio ton tung malmsten från Gällivare står nu vid ingången i folkparken i Sörbyn, hans födelseby, och en graverad minnesplåt erinrar om hans insats.
Källor
|