Klas Lydiksson (Lydekasson) Djäkn

Slottsfogde, Häradshövding. Blev högst 68 år.

Äktenskap med Kristina Jönsdotter Garp (1355? - 1435)

Noteringar

Stamfadern Lydeke omtalas inte i samtida handlingar varför det troligen är sönerna Klas och Bengt som flyttat till Finland. Ättens heraldiska vapen består av ett fågelhuvud.

Klas är född omkring 1369
Nordrhein-Westphalen, Tyskland
Yrke1383
Finland, Södra Finlands län, Tavastland
Domare
Yrke 1407
Finland
Häradshövding i Norrfinnland
Yrke 1409/1435
Finland, Västra Finlands län, Egentliga Åbo
Slottsfogde Åbo slott
Yrke 1413/1434
Finland, Västra Finlands län, Egentliga Masko härad
Häradshövding ännu 1434
Död före 7 MAR 1437
Död mellan 1435 och 1437

Finsk uradel.
Klas Lydiksson Djäkn var den beryktade hövitsmannen på Åbo slott, som mördade sin första hustru och sitt första barn och vars kusliga minne lever i den finska folkdikten "Elinan surma";

Häradshövding i Masko härad.

Som hövitsman på Åbo slott utövade Djäkn en betydande verksamhet, Han synes ha tillvunnit sig konung Eriks av Pommern förtroende och fick 1411 fullmakt att skifta kronans allmänningar, var de än låge, åt hugade nybyggare. Uppdraget, som skulle utövas med tillhjälp av särskild nämnd, innefattade igångsättande av en kolonisation av de vidsträckta obygderna och påminner om liknande åtgärder under senare århundraden. Tyvärr känner vi ej till, hur han fullföljt uppdraget.
Mera vet vi om en annan sida av hans verksamhet. Konung Eriks tid var prövande för handeln till följd av konflikterna med hansestäderna. Djäkn gjorde dock allt för att upprätthålla ett gott förhållande till den närmaste av dem, Reval. I skriftväxlingen med dess myndigheter förde han ett diplomatiskt smidigt språk och visade stort tålamod under de slitningar, som tidens vilda seder gjort oundvikliga. Vid åtminstone ett tillfälle förmedlade han Revals sak hos konungen. Han undvek att alltför strängt tillämpa straffskalorna för den för utlänningar förbjudna handeln på orter norrom Åbo, då det gällde Revalsborgarna.
När hansestäderna 1427 riktat sin uppsägelseskrift till konung Erik, skyndade sig Djäkn att förvissa sig om Revals fortsatta vänskap och underrättade något senare staden, att även hövitsmannen på Stockholms slott Hans Kröpelin liksom han själv vore villig att tillåta Revals borgerskap fri seglation. De fredliga förhållanden, som så upprätthölls, kom Åbo till godo, särskilt som hövitsmannen på Viborgs slott Krister Nilsson (Vasa) genom sina trakasserier försvårade Viborgs handel på Reval. Djäkns fogdetid medförde ekonomisk blomstring för Åbo stad.

Man har skäl att förmoda, att Djäkns sympatier var på konung Eriks sida, då unionsstriderna började, men han behövde kanske ej ta ställning till dem.
I aug. 1434 nämnes han sista gången uttryckligen som hövitsman på Åbo slott; han upprättade nyåret 1435 sitt testamente.
Hövitsmannaskapet på Åbo slott övertogs synbarligen av sonen Henrik Klasson.
Det är ovisst, om D. avlidit kort efter det han avfattat sitt testamente; våren 1437 är han i varje fall död. Han hade samlat betydande jordegendom.
Hans sätesgård var Nynäs i Nousis socken, där han även ägde andra gods.
Han ägde jord i Lemo och i Töfsala sockenn, allt i Egentliga Finland, i Suontaka i Tyrväntö kapellsocken i Tavastland, gods i Vittis, i Euraåminne, Ulvsby och Oripää socknar samt sedan 1421 Yläne gård i likanämnd sn och köpte, obekant när, Lähteenoja sätesgård i Eura sn, alla i Nedre Satakunda.
Arvegods kan ej konstateras.

Stiftade 1435 tre mässor, att varje vecka sjungas i Vårfrukoret i Åbo domkyrka, och gav till desammas uppehållande en gård och en gatubod i Åbo stad samt hundra engelska nobler.
Traditionen med mässan fullföljdes av släktens övriga medlemmar.

Källa: bl.a.:
Klas Lydekesson Djäkn, www.nad.riksarkivet.se/sbl/artikel/17574, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eric Anthoni.), hämtad 2013-08-26.

Källor