Lars Tjäder
Sjudare, Dräng. Blev 73 år.
| Född: | 1757-06-24 Rävige, Okome (N) ?? 1) | Det anges att han är född 1757-06-24 i Halland Reftele socken men Reftele ligger i Småland?
Rävige? Det ligger i Halland.
|
|---|
| Bosatt: | 1815 Sveden, Skeda (E) 2) | Flyttade hit detta år.
Bosatt här vid sin vigsel med andra hustrun. (Sara)
|
|---|
| Bosatt: | 1820-03-15 Wårdnäs (E) 3) | Kinda härad
Flyttade hit detta datum
Senare struken med notering "ur mantal".
|
|---|
| Död: | 1831-01-01 Carlslund, Kåtebo, Wårdnäs (E) 1) | Gammal SaltpeterSjudare i Carlslund på Kåtebo ägo. 73 år. Gift.
Dödsorsak lungsot.
|
|---|
| Begravd: | 1831-01-09 Wårdnäs (E) 4) | |
|---|
| Vigsel: | 1793-12-29 Skeda (E) 5) | Bor i Alarp enl vigselboken |
|---|
| Vigsel: | 1818-04-03 Skeda (E) 6) |
|---|
Noteringar
Kan komma ifrån Rävige i Okome socken, strax intill Ullared.(N) ??
Salpetersjudare var säsongsanställda , mars till september, och ingick i pannelag. De var enrollerade som soldater (rullförda med nummer, som dock ändrades) där deras hemort, ålder, anställningsår/tid, eventuella gifte, om de var dräng/verkmästare och om de ägde hemmansbruk angavs - liksom var de skulle arbeta kommande säsong. Det infördes även hur mycket salpeter de levererade (de var ålagda att leverera en viss mängd, men producerade de överskott löste kronan givetvis in detta - en lukrativ bransch för den driftige!). Denna yrkesgrupp var alltså en ambulerande grupp som rörde sig över stora ytor under salptersjuderisäsongen. Under vinterhalvåret kunde det hända att de inte återvände till sin ursprungliga hemort utan tog arbete där det fanns - även detta var bra då de anställdes för exempelvis tröskning etc utan att behöva inneha årstjänst och lyda under legohjonsstadgan. Många salpetersjudare, som till största delen bestod av yngre män i 20-25-årsåldern, kunde härigenom bli bosatta långt ifrån sin hembygd.
Salpetersjudare var ett yrke vars uppgift bestod i att samla in urinindränkt jord för att kunna ta tillvara salpeter. Salpeter uppkommer när biologiskt material bryts ner i jord och en viktig källa för detta är stalljord.
På Gustav Vasas tid började armén allt mer övergå till eldvapen. De laddades med krut, som till 75% innehöll salpeter, som fanns i stor koncentration under ladugårdar. Följaktligen förklarades jorden under ladugårdarna för krono regale. Alla bönder (prästerna såg till att ingen blev glömd) tvingades leverera sin ålagda kvot till närmsta sjuderi – salpeterskatt, kallades det.
För att effektivisera och bättre kontrollera att all gödseljord togs tillvara tillsattes under den krigiska stormaktstiden speciella salpetersjudare, som reste omkring bland böndernas byar. De hade rätt att till och med låta sitt arbetslag bryta upp stallgolven om så skulle behövas. Dessutom skulle de hållas med mat och logi så länge arbetet pågick. När de var klara fick bönderna själva fylla på ny jord och eventuellt lägga nya golv i fähusen. De våldgästande statliga arbetarna, som vart femte år knackade på dörren, kallades föraktfullt ”pissegubbar”.
De salpeterlador som anlades från och med mitten av 1700-talet tog vara på allt som kunde ge salpeter. Där blandades kalk och jord med latrininnehåll och ruttet kött från hushållen i städerna. Komposten kokades och urlakades. Arbetsförhållandena var mycket svåra och personalen bestod ofta av kvinnliga fångar under uppsikt av sjudare och vaktpersonal.
Källor
| 1) | Vårdnäs C:4 s457 och Solveig Gavik-Husar |
| | |
| 2) | Skeda AI:7 s238 |
| | |
| 3) | Skeda AI:10 (1816-1823) Bild 64 / sid 114 och Vårdnäs AI:Solveig Gavik-Husar |
| | |
| 4) | Vårdnäs C:4 s457 |
| | |
| 5) | Skeda C:4 s7 och Skeda C:3 s34 |
| | |
| 6) | Solveig Gavik-Husar |
|