Henrik (Henricus) Nicolai Nissenius von der Wettering

Präst, Kyrkoherde. Blev högst 69 år.

Barn med Elin Helena Persdatter Ruhmor (1624 - )

Noteringar

Rektor i Helsingborg 1650.
Prost över Villands härad och kyrkoherde i Lyngby (Trolle Ljungby).
Adlad till von der Wettering 12/6-1679.
Gift med Elin Helena Persdatter Ruhmohr (* 1624 Sønderborg, DK).

---------------------------------------------------------------------------

Kom högt i Karl XI:s gunst under den tid denne hade sitt högkvarter i prästgården.
Icke desto mindre hade han med viss framgång "dribblat" med danskarna, främst hertigen av Plön, vid deras ankomst sensommaren 1676.
Året därpå hamnade han dock i bekymmer och satt 17 veckor i fångenskap i Landskrona och Köpenhamn.
Prästgården i Trolle-Ljungby förstördes genom vådeld 1/3 1679, men som plåster på såren adlades Nissenius barn.

---------------------------------------------------------------------------
(aforum.genealogi.se/discus/messages/576/39310.html)
Historia:
Henrik Nissenius, prästen i Ljungby, som var född på Als i Danmark, tillträdde sitt ämbete 1651. En ivrigt svensksinnad man trots sin danska bakgrund, som inledningsvis också ville hålla sig väl med den danska ockupationsmakten. Det visade han 1676 då han tog sin tillflykt hos den danske befälhavaren Johan Adolf av Plön i Kristianstad. Under krigets fortsättning var dock Nissenius en av svenskhetens pålitligaste stöttor i den här delen av Skåne, vilket medförde belöningar av sådan grad som ingen annan prästman fick. Men han beklagade sig också över att ingen annan prästman i Skåne fått utstå sådana förföljelser som han. Motståndarna hade bränt hans prästgård och förstört hans vackra trädgård, rov och plundring hade gått över hans hus, själv hade han blivit fängslad av dem och hustru och barn hade levat med fara för livet.
Nissenius fängslades sannolikt inte utan orsak. Redan 1676 undgick han arrest två gånger tack vare sin vänskap med hertigen av Plön. Påföljande år omhändertogs han på nytt och fördes först till Kristianstad och sedan till Landskrona. Bakom detta förekommer en invecklad historia, som har sin grund i att svenskarna kunde lägga beslag på en fullastad galeas i Sölvesborgs hamn efter mullvadsarbete av Nissenius och borgmästaren i Sölvesborg. Redan i slutet av 1677 var han hemma i Ljungby igen där han kunde ta upp sin verksamhet som kristendomens förkunnare och svenskarnas kunskapare trots att han önskat danske kungen lycka med sitt befrielsevärv!
1678-79 hade Karl XI sitt högkvarter på Ljungby gård och det blev nu en lycka för Nissenius. Bidragande orsaker var inte bara den tvetungade svenskheten, utan han fick också förtroendet "att af landet anskaffa hvad kgl. hofstaten behöft". Därtill hade han tre döttrar av vilka den äldsta lystrade till namnet Öllegård. Den unge Karl XI fick i henne en trogen beundrarinna och prostparet lär inte ha stört ungdomarnas "prassel", ty även det kunde ju medföra lycka för prästen och hans hus.
Och jordisk lycka blev det då Nissenius jämte sin son och de tre döttrarna blev adlade under namnet von der Wettering den 12 juni 1679. Den 22 oktober samma år erhöll han därtill säterifrihet på sina gårdar i Västanå i Näsums socken. Då han i januari 1681 var i Stockholm i uniformitetsärenden fick han även löfte om att Ivetofta församling skulle förenas med Ljungby samt ugedagsfrihet på gårdar han köpt i Näsum. I förbigående kan nämnas, att Nissenius systematiskt köpte upp gårdar i nordöstra Skåne och även i Blekinge, så att han till sist var en mycket betydande jordägare med stora inkomster. I Västanå ägde han inte mindre än fem mantal och 1671 kunde han redovisa tretton bönder på sina hemman där, och dessutom andra gårdar i Klagstorps, Gonarps, Drögsperyds och Näsums byar.

Källor