Martinus (Martinus) Bullernaesius

Kyrkoherde. Blev högst 74 år.

Barn med Anna Mikaelsdotter Booy (1595 - )

Noteringar

Anna Mikaelsdotter f 1595 i Öh, Borgsjö, gifte sig med Martinus Bullernaesius f 1603. Hans namn säger oss att han kom från Bollnäs i Hälsingland. Han tillhörde dock inte den kända prästsläkten Bullernaesius. I slutet av 1500-talet och början av 1600-talet ägdes hemmanet Växsjö nr 5 i Bollnäs av hövitsmannen Sjul (Sigurd) Andersson, som troligen var Mårtens far. Modern hette Gölin Mårtensdotter, syster till borgarna Anders och Nils Mårtensson i Gävle. (Fr.o.m. Gustav Vasas regering och in på 1600-talet användes hövitsmannatiteln om befälhavaren för en fänika fotfolk.” Källa: Nationalencyklopedin).

Sjul skall enligt min källa (Nylander) ha skrivit under dödsdomarna vid Linköpings blodbad år 1600 när Erik Sparre, Ture Bielke, Gustav och Sten Banér samt den finske knekthövitsmannen Bengt Falk skulle avrättas på på grund av att de förblivit katoliker och varit lojala mot kung Sigismund.

Martinus Bullernaesius torde ha kommit som adjunkt till Torp redan 1621 och han blev kapellan 1631. Efter kyrkoherden Abrahams död insände Torps- och Borgsjöborna en skrivelse 1646 till Uppsala ärkebiskop där de ”bönföllo, både unga och gamla, att i den avlidnes ställe njuta och behålla sin trogne lärare och kapellan Herr Mårten, vilken nu i 25 år oss och våra barn med högsta flit undervist i Guds rena ord och i skickeligt leverne föregått”. Efterträdare blev emellertid Erik Huss (vilket har sin egen historia) och Bullernaesis blev i stället kyrkoherde i Sveg i Härjedalen, som till skillnad från Jämtland utan avbrott hade tillhört norska stift ända till Brömsebrofreden 1645.

Invånarna i Lillhärdal begärde vid Mårtens tillträde i Sveg att han skulle vara bosatt i deras socken men detta avslogs. Åt sin företrädare Watzéns relicta (änka) måste han betala 60 rdlr men hans arvingar ”skulle hava dem igen eller ock njuta två nådår”. I Svegs tingsprotokoll har han satt spår, t.ex. finns där noterat att herr Martin besvärade sig över sin granne i Ytterberg, ”som utbetar hans slått”.

Det var i just den här delen av Härjedalen, som de svenska häxprocesserna inleddes. Spångmyrholmen i byn Nordanå nordost om Lillhärdals kyrkby var platsen för den första avrättningen, som ägde rum 1666. Där, berättas det i Palmskiöldska samlingarna i Uppsala universitetsbibliotek, ”blev fem kvinnfolk halshuggne och i båle bränd för trolldom och vidskepelse.”

Hur församlingens herde förhöll sig till häxjakten framkommer inte. Hans levnad gick vid denna tid mot sitt slut. Hans gravsten står enligt Bygdèn upprest mot kyrkans yttervägg och bär följande inskription: ”Här under ligger begraven den werdige och wellerde mannen Martin Bullernaesius och fordom denne församlings kyrkoherde, vilken i Herranom saligen avsomnade den 20 april Anno 1667.”

Makarna hade fem barn, Michel Månsson, Karin Mårtensdotter, Anna, gift med tullinspektören i Härnösand Petter Ratkin, död 1724, Margareta, gift 1678 med Petter Månsson Löf från Härnösand samt Christina, som gifte sig med faderns efterträdare i Sveg Simon Limneus.

Källor