482 Jöns Jönsson

Bonde, Rusthållare på Skättekärr nr 1.

Barn med 483 Boel Larsdotter (1694? - 1779)

Noteringar

1713
Den 18 Maji Continuerade Tinget

Crono Ländzmannen Wähl:t
Tyres Kijhlman har låtit in-
citera Jöns Jönsson i Skiättekärr, för
dett han i et Giästabodh skolat slagit
des gamble fader i barnsöhlet, hos
Lars Persson i Smedstorp.
Jöns Jönsson war tillstädes och säger
sig alldrig hafwa slagit sin fader,
och ingen skall honom det kunna
honom det öfwerbewijsa.
Fadren Jöns Jönsson war till
wedermähle och betygade det des Son
alldrig hade slagit honom eller
rördt honom medh sin hand.
Länsmannen har Citerad till
wittne Lars Persson i Smedstorp,
Måns Persson i Jonstorp, Jöns Bengtsson
i Krapperup, Swen Sonesson i Fiehle-
stad (sic!), Enkian
Hustru Hanna i Bräcke, Hans Jönsson
i Skiättatorp (skiättekärr?), och woro
de alla tillstädes, uthan Lars Persson
i Smedstorp, och hustru Hanna i
Bräcke, den senare uhrsäcktar sig
dermedh att hennes barn ligger
elendigt Siukt, de förra före-
gifwa ingen uhrsäkt till sitt
utheblifwande uthan att han intet
her att wittna.
Resolutio.
Ehuru wähl Lars Persson i Smedstorp
berättar genom des skrifwelse att
han ingenting har i denna sak
att wittne dock som han bordt
sig på Stemning, een så angelägen
saak wijdh Rätten att inställa, derest
att aflägga sitt Eedeliga witnesbördh,
ty böter han iföllje af Rättegångsför-
ordningen 1 ? smt och lijkafullt
i Morgon här wijdh Rätten sig infinna
at aflägga sit witnesbördh. Lijka ledes
infinner sig Hustrun Johanna i Bräcke
i morgon. act. ut. supra.
Fr: om Jöns JÖnsosn har något
jäf emot de producerade wittnen?
Sw: Jöns jönsson jäfwar Hans
Jönsson i Skiättekärr, för han stämt
honom till tinget för Slagsmåhl
som skolat skiedt samma dag
och i samma Giästebodh. Lijka-
ledes jäfwar han Måns Persson i
Jonstorp, för det han är Jöns Jönssons
Afwundsman i det han war effter
och wehlat slagit honom, då han
hade tagit något rijs ifrån Honom
på dess marck, och som han intet
råkad honom, undsade han honom
een annan gångh.
Fr: när deta skola sig tilldragit?
Sw: Mitt i winteren.
Frågades Hwarföre han icke har ting-
söckt honom tillförne för und-
sejellsen? Swarade att Måns Persson
neckar intet dertill.
Måns Persson sade, att det intet är
dem emellan bijlagt ännu.
Fr: Om Måns drar något afwund
till honom.
Sw: allt drar Måns något.
Fr: om han drar några sådan
afwund till Jöns att han will söttia
sin siel i wåda, för att giöra Jöns
något mehn, genom sitt wittnesbördh.
Swarade att han heller säger san-
ningen.
Länsmannen säjer att dett är
ett upspunnit wärck dem emillan,
emedan Måns och Jöns äro swågrar.
De andre som intet jäf anfördes
emot, aflade sin eed och förmantes
Alfwarsamt att bekiänna sanningen
och ackte sig för mened.
Jöns Bengtsson i Krapparp wittnar
Edeligen, att han intet weet det
Jöns Jönsson har någonsin slagit
sin fader, men allenast hört
mycket derom, mehr weet han intet.
Swen Sonasson i Fiellestad
witnar lijkaledes han har alldrig
sedt Jöns Jönsson slagit sin fader,
men allenest har hördt rycktet
så gådt, mer weet han intet.
Resolutio.
Tingsrätten har i Öfwerwägande
tagit de af Jöns Jönsson i Skiättekärr
anförde jäf emot de instämbde
wittnen: och hwad angår det jäf
han emot Hans Jönsson i Skiättekär
anförer, finner Tingsrätten skiäligt
att gilla. Men beheffande det Jöns
Jönsson andrager emot Måns Persson
i Jonstorp, såsom Jöns Jönssons 1nno
kunnat lagl. söckia Måns Persson
för det han förmenar sig hafwa
rätt, Måns Persson att tilltahla,
2oo förnimmer att ingen Awundskap
warit emellan Jöns Jönsson och Måns
Persson 3tio äger Måns Perssons bror
Jöns Jönssons syster och således med
hwarannan äro alierade och
beswågrade. 4to om Jöns Jönsson
och Måns Pers: än skolat warit oense
för een tijdh sedan, hwaraf dock
intet hörts, kan dock det icke
endast wara kraffwet att ogilla
Måns Perss:s wittnesbördh, hällst som
Jöns Jönsson och Måns Persson warit
wänner sedermehra. J dy pröfwar
Rätten Måns Pers för ett gilltigt
wittne att ehrkiänna att aflägga
sitt wittnesbördh här i saken.
act. ut supra.

1720-02-22
Effter uthwärkad Stämbning till-
tahlar Pastoren H:r Erik Sinius utj
Skättekär för dett han icke skall
willja uthbetahla den döda Pigans
Ellna Persdrs löhn ingifwandes kären-
den dhen dödas Syster Hanna Persdrs
Fullmackt att dhenne sak å deß
wägnar lagl:n uthföra, så i anseende
dertill att Hon nu är deß Tienste-
pijga, som ock att samam dess
döda syster låfwat kär:n på sitt
yttersta dhen pennige löhn som
hon skulle hafwa el:r 2 Dr 16 öre
Smt utaf [...] för dett att h:r
Kÿrckioherden under dess
påstående siukdom om henne sig wårda
låtit, ock jämwähl efter deß död henne
begrafwit och giordt lijkpredijkan, hwil-
ket allt än ÿtterligare genom en upsatt
Libell wijd Löfftigare Deduceras som jemte een
attest af Broderen Benckt Person
Möller att han deß rätt till H:r Pastoren
afstådt, uplästes exh: och lades äa.
Swa:n förklarade att han intet nekat hennes
löhn, och will dhen samma ännu betahla
nembl:n 10 daler smt i penningar sedan skatten
blifwet afdragen och deß kläder
deß utan.
Frägt om han har några wittnen eller
skähl till att han intet låf:t henne meera
eller om han icke giordt att sådant contract med
henne att hon skulle hafwa så mycket
som deß förra Pigor fått.
Sw: han har intet ander wittnen, men
kan sådant på sitt samwete betÿga
och giorde han icke wijdare aftahl
med henne när hon blef af deß
moder stadd än som för bem:t är.
Kär:dens instämbde wittne Pijgan Gertru
Sonesdr framkom och utan jäf aflade
eden wittnade sedan som fölljer.
Att Swarandens Sal: mor lagt henne 1718
till tienst hos honom med dhe willkor at
hon skulle hafwa för utan deß kläder
10 r:dr smt i p:g så framt, skatten icke blefwe
för stor, Men elljest skulle intet mer
än dhe 2 d:r dragas utaf, så att hon tå skulle
bekomma 2 d:r hwilka 2 d:r swaranden
henne och gifwit när hon kom uthur
deß tienst.
Kär:en frågade om Han wittnat intet hört
af dhen döde Pijgans mun, dett Sw:n lofwat
henne Ellna så mÿcket i löhn som hon be-
kommit. Sw:de Neij dett har hon intet hördt
ytter:re androg kär:den att han till närmaste
Ting will skaffa bättre wittne och i synner-
heet fram dhen hustru som henne legt
att ther utaf må sedan kunna in-
hämtas under hwad willkor som hon
blifwit stadd.
Hwarföre stannade Häradts Rä:n utj dett
sluth att deßa bägge parter utan wij-
dare stembning på första dagen af näst
instämdande sommar ting med sine
ÿtter:r skähl emott hwarandra äga
sig att infinna.

[1719-20005, vänstra kortet, näst sista bladet första raden höger]
S.d: Kyrkioherden h:r Erik Sinius ifrån
Brunby upgaf deß uthtagne stäm-
ning på Kirstina Larsdr uti Bräcke
Sißa Jönsdr uti Birkared Lars
hofgårdz hustru Ellna Swensdr i
Bräke samt Boel Larsdr i Skette-
kär, såsom wittnen om dhen löhn
som Jöns Jönsson i Skettekär lofat
Pigan Sal: Ellna Pärsdr, hwilken
och wijd nästledna winterTing
äfwen warit instämbd men
uppå Kärandens ansökan få
till flera bewijs anskaffande
blifwit upskuten, hwarföre uti
Contrapartens närwaro fram wijst
deße wittnen, och utan något lag-
jäf aflade eden och wittnade sedan
särskillt som följer neml:
Pigan Kierstina Larsdr och Sißa
Jönsdr dhe andre bägge hade insänt
dheras ursäckt [..] Ellna Swensdr
att hon för ållder och swaghet intet
kunnat komma dhenna långa
wägen, och dhen andra Boel Lars-
dr som är Swarandens hustru
ursäktar sig medelst deß späda
barn och giör ther jemte up een
upsattz på huur mycket hon låfwat
dhenna Sal. Pigan i Lön hwilket
hon wijd nästa Ting war påstå-
edens williandes bekräfta.
dhe andre bägge framstego som
för saggt och nu efter aflagd
ed wittnade som fölljer
hustrun Sißa Jönsdr 28 åhr gl:
att hon tient hos swaranden [...] 2
åhr, och hade dett sista åhret jemte sina
kläder 2 d:r 16 öre smt uti pgr
deß contribution aaffkortade, hwil-
ket Swaranden jämwähl tilltsod [..
...] där till att contributionen
war tå intet så stor, och att han
war ogift, och hade ingen annan
än deß gambla mor som stod deß
hushåll häär, hwarför pigans beswär
uti huset war så mÿcket större.
Wijdare uthlåter sig wittnet att hon
på Ellnas yttersta warit hos henne
tå hon sig uthlåtit att Prästen
skulle hafwa 2 r:d för dett han öfwer
henne skulle Predijka, och när wittnet
frågade af hwem, swarade Ellna
af Jöns här i gården, och när Sißela
åter frågade huru mÿcket hon
skulle hafa utaf honom swarade Ellna hon
skulle hafwa som dhe andre.
Pigan Kirstina Larsdr 18 åhr gl.
wet intet dett ringaste här om
wijdare, än att hon på Jönsas
hustrus begäran warit hos Pigan
Ellna och lefwererat henne [..]
pgr, när hon skulle i deß tienst [..]
tå wet hon intet huru mycket lön
som henne blif:t tillsagt, utan
har Pigan sig uthlåtit att här om
fingo hon sielf tahla med deßa
tilkommande MaatMoor.
Käranden påstår att dhe främman-
de wittnen måge med böter för
dheras utheblifwande beläggas, och
under wijte förelagde att sig wijd
nästa Ting infinna.
Efter som detta ärende finnes af en
så ganska ringa beskaffenhet, att det
är intet mer än 4 d:r smt [...]
skillnad uti pgr, som dhe twista
om, så förställtes swaranden
i synnerhet om icke dett woro anständigare
att förlikas uti så ringa sak
att efter där om gå till rätten
Men swarade att [...] låfwat
Pigan [rätt] will han betahla, men eij
heller någott mehr.
fråga wittnet Sißa om Ellna intet
tallte om på sitt yttersta att Prosten
skulle hafwa något mehr än deßa
2 D:r Swarade Neij.
Emedan Swarandens hustru Bodell
Larsdr som [.....] och således kommit
öfwerens med Sal. Pigan Ellna Persdåtter
hwad lön som hon skulle hafwa, nu på deß
till H:R insände attest upfördt dett hon
henne intet låfwat mer än ett [....] [..
..] [...] särk och förkläde, en [....], [...]
förkläde, ett par ullstrumpor, 2 par skor, pgr
2 d:r 16 öre smt; alltså finner och H:rn
för skäligt dett swarandens hustru Bodell
Larsdr såsom dhen där här [..] äger [....]
[...], bör på första dagen af först] när-
stående höste Ting sig inställa, och tå sam-
ma deß ingifna upsattz ederl: bekräffta
hwarefter sig H:Rn [......] yttre [...]

1722 19/3
No 32.
Crono LändsM:n Kihlman har å
Embetets wägnar ånyo instämbdt Jöns
Jönson och Bendt Person uti Skiättekär
för begångit Sabbatzbrott uti hwars
ställe CronoLändsM:n Anders Erichson
ställte sig för Rätten effter dhen förre
blifwit permitterad att göra en resa
up ått landet. Effter till uplysning
uti saken woro instämbda åthskilliga
wittnen, så blefwo dhe ubl:n Hans
Jönson i Skättekär och dess Hustru
Luce Larsd:r, Giödmar Jepson Jbm
och dess Hustru Ingar Jönsd:r, Ryttaren
Jöns Smedeman, Olof Nillson
i Elisbhult, drängen Per Larson i
Brunby, och Pigan Sissa Jöndr uti
Haga framropte Emot hwilcka Swa-
randerne allena anföra att Hans
Jönson och deß Hustru skohla wara
Jöns Jönssons owänner för något kijf
skulld som dhe haftt sins emellan
för några åhr sedan.
H:r Pastoren Eric Sinius när-
warande anförde åter här wijd
att Jöns Jönson därföre söker att såsom
desse Bägge Personer effter dhe skohla
wara dhe förnämste wittnen Hwar-
före frågade Honom hwad skähl Han
har till dhenne påstådde owänskap.
Swar: att alla Naboerne skohla
sådant weta; Men har därtill icke
annat skähl; dock tillstod wittnet
att dhe för några åhr sedan warit
uti slagsmåhl på ett gästebudzlag.
TingsRn pröfwade skäligt att först
afhöre dhe andre wittnen som utom
dess till ett tämmeligit antahl äro
instämbde, och sedan sig öfwer dhe
Bägge jäfwat att uthlåta. Blifwandes
dhe öfrige emedlertijd framropte,
hwilcka effter aflagd ed, och sked för-
maning wittnade särskillt som fölljer.
1 ) Gödmar Jepson att Han icke wet
dett allare ringaste i denna sak,
eij heller utaf att dess dott:r skall
sagt som H:r Pastoren påstår för Honom
något om detta Sabbatzbråttet, elljest
säger Han sig wetat dett Jöns Jönsson
skall tillförne warit uti owänskap
med Hans Jönsson, men huru dett nu
är dem emellan kan wittnet intet
berätta.
2 ) Ingar Jönsdr säger sig ej heller
hafwa härom dhen ringaste efter-
rättelse. Anförandes H:r Pastoren att
Hon lijkwähl skall berättat för Jöns
Skräddare uti Rådåckra att Hennes
lilla flicka sagt för Henne dett Hon
sedt dhen hämta sten under wijd
Stranden om Söndagsmårgon, men
wittnet förnekade sådant högel:n
3) Jöns Schmedeman att om Söndags-
mårgon war Han gången till Möllan
med en påse mähld, ock fick
tå se tvenne ökar som höllo höllo
neder wijd stranden eller skären
som dhe kalla, därföre sade Han till
Olof Nilsson, som war neder uti
Möllan, hwad mend dhe willja göra
mond dhe willja taga sten, hade tå
ämot att se effter Hwem dhe
woro, men dhe betänckte sig, sågo
Lijkwähl huru dhe körde up för
backen dhen wägen som går till
Skättekär, så långt Han kunde see
Men hwem dhe woro wet wittnet
intet, utan skall stenen efter mässan
warit borta. Har ej heller någon
kunskap om Hans och Jöns Jönssöner
påstådt owänskap.
4) Olof Nilsson i Elishult kommer
med dett förra wittnet öfwerens,
och wet ej heller hwilcka dhe woro som
körde up ifrån Stranden med sten;
om dhen anförde owänskapen har
wittnet ingen underättelse.
5) Per Larsson att Han tient dhen
tijden hos Jöns Jönsson, och har
hwarcken sedt eller weth utaf
dhenne stenen som dess Mathfar
Skall hämtat dhen tijden ifrån
Stranden.
H:r pastor anförrer här wijd att
detta wittne är swåger med Jöns
Jönson, och lärer därför icke willja
uth med sanningen.
6) Pigan Sissa Jöndr berättar att Hon
sedt dett sten låg hos Jöns Jönsson
när Hon kom dijt att tiäna, men
wet intet hwarest eller när Han
blifwit hämtad. Upp H:r pastorens
föreställande om Han icke lijkwähl till-
förne sagt, att Jöns Jönsson körtt
uth om en Söndags Mårgon swarade
hon neij, att Hon sådant alldrig sagt,
utan att drängen sedan Mässan war
uthe en SÖndag Körde neder åth
Gödmars ledh.... [etc]

Arlock skriver: "I resolutionen blevo de sedan frikända. Det är väl Sinius som som vanligt är bråkmakaren!! Resolutionen slutar så: ".... finnandes sig TingsRn föranlåten Wederbörande att föreställa uppå hwarje handa sqwaller eller Enskijllte hafwande afseende så många Personer med så mycket beswär och omkostnad till Tings hädaneffter icke omaka."

I efterföljande mål Nr 34 nämns Ingar Jönsdotter i Skättekär och syster Tora

Källor