Mikael Mårtensson

Bonde, Hemmansägare. Blev högst 65 år.

Barn med ?

Noteringar

Bonde mellan 1605 och 1625 i Ö, Borgsjö (Y).

--------------------------------------------------------

Mikael Mårtensson. Bonde. Född 1560. Död i Ö, Borgsjö (Y).
enligt barbronilsson.se/boken/
Mikael Mikael Mårtensson, f 1560, död 1628 var äldst av fader Mårtens barn. Bygdén skriver: Salig herr Mårten hade i sin livstid med sin hustrus samtycke ”ärnat sin yngste son Lars Wikegården efter sin död, den andre sonen Michael försörjde han med giftermål och ett gillt hemman i Öh i Borgsjö socken, de övriga två sönerna, som till prästämbetet komna voro, skulle icke hindra dem, utan taga sina arvsparter i Giästa och Fränsta jämte de sex systrarna. Men sedan herr Mårten död var, gillades icke hans vilja, utan barnen fingo genom lottning sina arvsparter jord i de olika fastigheterna.” Med syskonens samtyckte hade Lars köpt den del i Fränstahemmanet som fallit på systern Britas lott och ville nu ge den åt brodern Michael i utbyte mot hans part i Wiken för att få hela detta hemman i sin hand. Då de icke kunde sämjas, hänsköt Lars saken till rätten, som beslöt, att jordbytet skulle ske (Medelpads dombok 1618). Dessutom gav Lars sin broder Michael 15 dlr ”i god vilja”. Bröderna enades och lovade ”med brev och sigill” att vara ”väl förlikta och åtskiljda, thet iagh fruchter Michil ey vill hålla med sit lösachtige sinne”, har domaren tillagt.

Vad Mikaels hustru hette har jag inte kunnat finna, men han hade tre barn, Erik Mikaelsson, född 1590, Anna Michaelsdotter och Lars Michelsson, död 1675.

Mikaels dotter Anna Mikaelsdotter f 1595 i Öh, Borgsjö, gifte sig med Martinus Bullernaesius f 1603. Hans namn säger oss att han kom från Bollnäs i Hälsingland. Han tillhörde dock inte den kända prästsläkten Bullernaesius. I slutet av 1500-talet och början av 1600-talet ägdes hemmanet Växsjö nr 5 i Bollnäs av hövitsmannen Sjul (Sigurd) Andersson, som troligen var Mårtens far. Modern hette Gölin Mårtensdotter, syster till borgarna Anders och Nils Mårtensson i Gävle. (Fr.o.m. Gustav Vasas regering och in på 1600-talet användes hövitsmannatiteln om befälhavaren för en fänika fotfolk.” Källa: Nationalencyklopedin).

Sjul skall enligt min källa (Nylander) ha skrivit under dödsdomarna vid Linköpings blodbad år 1600 när Erik Sparre, Ture Bielke, Gustav och Sten Banér samt den finske knekthövitsmannen Bengt Falk skulle avrättas på på grund av att de förblivit katoliker och varit lojala mot kung Sigismund.

Martinus Bullernaesius torde ha kommit som adjunkt till Torp redan 1621 och han blev kapellan 1631. Efter kyrkoherden Abrahams död insände Torps- och Borgsjöborna en skrivelse 1646 till Uppsala ärkebiskop där de ”bönföllo, både unga och gamla, att i den avlidnes ställe njuta och behålla sin trogne lärare och kapellan Herr Mårten, vilken nu i 25 år oss och våra barn med högsta flit undervist i Guds rena ord och i skickeligt leverne föregått”. Efterträdare blev emellertid Erik Huss (vilket har sin egen historia) och Bullernaesis blev i stället kyrkoherde i Sveg i Härjedalen, som till skillnad från Jämtland utan avbrott hade tillhört norska stift ända till Brömsebrofreden 1645.

Invånarna i Lillhärdal begärde vid Mårtens tillträde i Sveg att han skulle vara bosatt i deras socken men detta avslogs. Åt sin företrädare Watzéns relicta (änka) måste han betala 60 rdlr men hans arvingar ”skulle hava dem igen eller ock njuta två nådår”. I Svegs tingsprotokoll har han satt spår, t.ex. finns där noterat att herr Martin besvärade sig över sin granne i Ytterberg, ”som utbetar hans slått”.

Det var i just den här delen av Härjedalen, som de svenska häxprocesserna inleddes. Spångmyrholmen i byn Nordanå nordost om Lillhärdals kyrkby var platsen för den första avrättningen, som ägde rum 1666. Där, berättas det i Palmskiöldska samlingarna i Uppsala universitetsbibliotek, ”blev fem kvinnfolk halshuggne och i båle bränd för trolldom och vidskepelse.”

Hur församlingens herde förhöll sig till häxjakten framkommer inte. Hans levnad gick vid denna tid mot sitt slut. Hans gravsten står enligt Bygdèn upprest mot kyrkans yttervägg och bär följande inskription: ”Här under ligger begraven den werdige och wellerde mannen Martin Bullernaesius och fordom denne församlings kyrkoherde, vilken i Herranom saligen avsomnade den 20 april Anno 1667.”

Makarna hade fem barn, Michel Månsson, Karin Mårtensdotter, Anna, gift med tullinspektören i Härnösand Petter Ratkin, död 1724, Margareta, gift 1678 med Petter Månsson Löf från Härnösand samt Christina, som gifte sig med faderns efterträdare i Sveg Simon Limneus.

Annas son Michel Månsson föddes i Ovanede. Såväl födelseår som dödsår är okänt. Michel blev löjtnant. Hans första hustru hette Ingrid Jonsdotter. Uppgifter om hennes ursprung saknas. Makarna fick ett barn, sonen Måns Michelsson. Michel Månsson var gift en andra gång med Märit Gulliksdotter, dotterdotter till Brita Mårtensdotter (II). Detta äktenskap synes ha varit barnlöst.

Annas dotter Karin Mårtensdotter, f 1633, död 1715, gifte sig med Anders Pärsson f 1630, död 1679. Anders Pärsson levde åren 1653-1679 på fastigheten Storboda nr 1. Anders och Karin fick döttrarna Ingrid, f 1655, Anna, f omkring 1656, Kerstin f 1662 och Sara f 1669. Michels son Måns Michelsson, f 1654, död i Storboda 1733, gifte sig med sin kusin, Karins dotter Ingrid Andersdotter, f 1655, död 1686. De efterlämnade tre barn, Anders, f 1679, Ingrid, f 1682 och Mikael f 1685. Måns Michelssons och Ingrids son Anders Månsson, född 1679, död 1728 i Storboda, begravd i Torps kyrka. Han gifte sig 1703 med Malin Jonsdotter, född 1681. Malins farfarsfar var Anders Pålsson, en pionjär bland de svedjefinnar som bosatt sig i Torps skogsmarker. Han och Påwel Andersson, sannolikt far till Anders Pålsson, synes ha varit med i de flockar av finnar som kring år 1600 kom vandrande till gränstrakterna Medelpad-Hälsingland från Savolaks. Vad Anders Pålsson egentligen hette vet vi inte säkert eftersom de nyanlända tilldelades svenska namn. Han gifte sig med Malin Pärsdotter som uppges komma från Hassela i norra Hälsingland. Möjligen var också hon av finsk börd. Paret bosatte sig i Stormörtsjön (med det finska namnet Lainila) som är västra Medelpads äldsta finnby och en av de få byar där man kan spåra finska släktnamn.

Enligt Porkkasläkten härstammar deras anfader från Stormörtsjön. Också C A Gottlund, författare till ”Dagbok över dess resor på finnskogarne år 1817”, noterade att Porkkasläkten fanns i Stora Mörtsjön i Torp. Min källa Maud Wedin tänker sig att namnet Porkka kan ha omvandlats till Pålsson.

Det pågick fejder mellan olika finska grupper. T.ex. anklagades Anders Pålsson enligt domstolshandlingar för att ha skjutit ihjäl Bertil Pärsson Naggafinnes hund (det finns en by som heter Naggen). Bertil Pärsson talade också om några stycken älghudar och två järpar som Anders ”hade på åtskillige tider sålt till köpmannen emot förbud…” Efter rannsakning blev de båda bröderna Påwel och Bertil Pärsson ”avdömda efter de voro andra finnar till förfång.” Efter vittnesmål från Anders Pålsson dömdes ”Naggafinnen som hade olovandes över landsrå gjort förbemälte Anders stor åverkan uppå hans skog …”

Anders Månsson och Malin Jonsdotter fick nio barn, varav fyra dog som spädbarn. Malin dog i rödsot 1743 liksom den 19-årige sonen Pär. Barnen var Måns, f 1705, Ingeborg 1707-1707, Jon 1708-1776, Mikael 1711-1711, tvillingarna Anders 1714-1714 och Ingri 1714-1715, Henrik 1717-1749 samt slutligen tvillingarna Pär 1724-1743 och Pål 1724-1792Anders son Måns Andersson Bodin, 1705-1769, var född i Storboda. År 1733 efterträdde han Hans Pärsson Wisslander som länsman i Torp och gifte sig 1734 med dennes änka Margareta Huss, 1702-1790. Margareta hade i sitt första äktenskap fått fyra barn, varav en son dog i spåd ålder. Med Måns Bodin fick hon sex barn, Hans 1735-1736, Andreas 1737-1737, Magnus 1739-1812, Anders 1741, Hans 1743 och Greta Lena 1745-1753.

Måns Anderssons son Hans Månsson Bodin 1743-1809. Hans Bodin gifte sig 1767 med Rebecka Olofsdotter 1746-1809. Paret fick barnen Måns f 1769, Kerstin Margareta f 1771, Rebecca f 1775, Olof f 1778, Hans f 1780, Johan f 1784 och Jonas f 1787.

Hans Bodins dotter Kerstin Margareta Hansdotter 1771-1833. Margareta gifte sig 1797 med bonden Pär Nilsson i Flata 1764-1847.

Pär Nilsson har en omfattande antavla. Hans morfar Esbjörn Pålsson dog i finska kriget 1742. Pärs farfars farfars far Nils Torstensson var född i Berg, Offerdal (Z) liksom hustrun Karin Olofsdotter. Hans farfars mor Margareta Persdotter var född 1656 i Sillre, Borgsjö (Y). Hans farmors farmors mor Karin Jönsdotter var född i Klöstre på 1500-talet och är så vitt jag kan finna den äldsta kända anan från min egen hemby. Pär Nilssons mormors far hette Pär Andersson men fick när han blev båtsman namnet Geeting. Pär Geetings mor Kristin Abrahamsdotter kom från Vattjom, Tuna (Y). Hans far Anders Pärsson, som föddes i Torp 1612, levde ända till sitt 101:a år 1712. Farfadern Pär Andersson var född i Brunflo (Z) och farmodern Margareta (efternamn okänt) kom från Stöde (Y).

Pär Nilsson och Margareta Hansdotter fick tre barn, Carin f 1798, Hans f 1803 och död samma år samt Rebecka f 1808.

Margaretas dotter Rebecka Pärsdotter 1808- gifte sig 1828 med bonden Lars Ersson Fast, född 1801. Han härstammade från Bjuråker (X). Fadern, kolaren Erik Larsson Fast var född 1778 och farfadern, som var soldat, var född i Bjuråker 1850. Modern hette Kristina Hansdotter-Åhs. Hon var född 1782 och kom också hon från Bjuråker.

Lars och Rebecka fick sju barn, Erik Petter f 1829, Greta Stina f 1831, Carolina f 1834, Lars Johan f 1837, Märta f 1840, Nils Magnus f 1843 och Anna Magdlena f 1847.

Rebeckas dotter Carolina Larsdotter Fast f 1834 gifte sig med Olof Johansson f 1829, ättling till Elisabet Mårtensdotter.

Källor och litteratur:
Kyrkböcker (mikrokort från SVAR)
Bygdén Leonard: Härnösands stifts herdaminnen
Nyberg Helge: Familjeregister
Nylander Lars: Släktforskarnas Årsbok 2000
Wedin Maud: Finnbebyggelsen i Ånge kommun

--------------------------------------------------------------------------------

Källor