39816 Måns Olofsson

Bonde, Landsköpman, Birkarl. Blev minst 80 år.

Barn med ?

Noteringar

Biografi
Levde mellan 1543 och 1549 i Rutvik, Nederluleå (BD).
Levde 1619. Bonde, landsköpman och birkarl, Rutvik, Luleå socken.
Ägde 1543 det näst största hemmanet i Rutvik, taxerat till 2 pundland och 2 spannland (18 spannland) åker, 16 lass äng samt fiskevatten värderat till 3 skälsland. (se Nordberg a.a. sid 155 samt 157).
Han var en av de 11 Luleå-birkarlar som enligt saköreslängden dömdes till böter vid 1539 års sommarting för att de "lägrat sine lappekoner" (a.a. sid. 261 och 162). Nordberg skriver : "Birkarlarna hade säkert sina stora förtjänster, men deras vederstyggliga leverne måste även påpekas och torde ej tillfullo kunna ursäktas med tidens ondska och med att även andra bedrevo mörkrets gärningar. De få dock så gott som en corps(=hela kåren) stå till rätta för sommartinget 1539".
En bakgrund till ovanstående finner vi i Per Clemmedsson-boken (sid 74): "Från tiden omkring 1600 berättas i officiella handlingar om hur det förekom att någon av dessa lappmarksfarare köpte sig en samisk bihustru för de tider under året han bedrev handel i lappmarken. Efter några år återlämnades hon till den samiske familjefadern som sedan gifte bort henne med en samisk man. Karl IX reagerade emellertid våldsamt mot bihustrusystemet". I december 1603 kom påbudet att birkarl som i osedligt syfte lejde eller köpte en sames dotter genast skulle ställas inför rätta och att man skulle låta "slå huvudet av honom" samt att den samvetslöse fadern skulle straffas till livet. I november 1605 föreskrevs att handel vid marknader skulle äga rum uppenbarliga om dagen och icke om natten såsom hitills skett till det skamliga livets fördöljande. Vidare heter det (sid 74f) "Birkarlarna uppträdde som ett slags länsherrar över samerna, och deras privilegier avsåg köpenskap i lappmarken och sades vara givna av Magnus Ladulås. Under nära 300 år uppbar de också skatt av samefolket och erlade härför en mindre avgift till kronan. Själva kallar de sig urkunder "vår herre konungens ombudsmän". Rättigheterna ärvdes oftast i generationer men kunde också säljas. Åtskilliga av dessa handelsmän blev genom driftighet och allmän duglighet mycket rika. De var indelade i tre handelskompanier med Luleå, Piteå och Tårneå som vistelseorter, medan motsvarande handelsområden sträckte sig ända till norska kusten. År 1576 var antalet birkarlar i Luleå lappmark 13.
De förmögnare birkarlarna tillhörde en bondearistokrati som den portugisiske geografen och forskningsresanden Damianus á Goës räknade till adeln i den bok "Lapplands beskrivning" som han utgav omkring 1540. Mera om birkarlarna kan läsas i A Nordberg EGN sid 27-30, 50, 257 ff, samt Johan Nordlanders artikel "Om birkarlarna" i boken "Lappland" av Bergqvist och Svenonius, Sthlm 1908.
Enligt saköreslängden för Luleå 1539 hade Måns Olsson i Rutvik varit i gräl med birkarlen Nils Jönssons son Jöns i Ersnäs och av denne blivit slagen i huvudet. I 1546 års saköreslängd finner vi honom som 12-man i Lule tingsnämnd, där han står upptagen som andra namn.
1549 handlade han i Torne och erlade i skatt 6 skinn (om birkarlarna(köpmännen), se Hist. Tidskr. 1906, s. 250, samt J Nordlander Norrländska samlingar 6 sid 317ff, 320ff samt häft 5, sid 302 ff, 317 ff, Nordberg a a, s 261 f).
Nämnd 1543, 1549. Även i lokala tullräkenskaperna i Stockholm 1556-1619 återfinner vi Måns Olsson.
1556:5 omtalar honom som "skipere" på skepp nr II. Han införde då 2 tunnor lax, 6 lispund raff (torkade bitar av helgeflundra, fenorna på det feta köttet närmast), 14 lispund rockor, 17 lispund bärnfisk (torkad och saltad klippfisk, stockfisk), 4 skeppund och 6 lispund gäddor, 2 skeppund 4½ lispund sik, 11 lispund id, 3½ lispund harr, 9 tunnor krampesill(kramsill, soltorkad strömming som förut legat i saltlake), 4 hudar, 11 bockskinn, 3 timber(timmer, 4 st) gråskinn(vinterskinn av ekorre), 1 skeppund 11 lispund och 9 mark späck, 1 åm(=157 liter) tran.(1 lispund motsvarar 8½ kg, 1 skeppund=20 lispund=170 kg).
Samma år 1556 heter det att Måns i Rutvik har utsänt till Simon Skrivare 2 tunnor tjära. 1561 införde skippar Måns Olsson, Luleå: 21 tunnor lax, 4 skeppund och 19 lispund gäddor, 5 lispund rockor, 16 lispund bärenfisk, 30 lispund vit sik, 8 lispund torr abborre, 36 getskinn, 3½ timmer gråskinn.
År 1565 införde skeppar Måns Olsson lax, gäddor, id och sik. Detta är sista gång vi finner honom i tullräkenskaperna.
Vid en inventering på Gustav Vasas kungsgård i Lule socken efter fogden Jöns Trulsson år 1561 undertecknades handlingen av kyrkoherdarna i Kalix och Piteå samt av sexton bönder ifrån socknarna Kalix, Luleå och Piteå. Av dessa bönder nyttjade tio sigill med sköld och bomärke, medan sex använde sig av enbart skrivet bomärke. En av dessa sex var "Måns i Rutvik" och hans bomärke hade denna form: (Lulebygdens forskarförenings medlemsblad nr 1 1990, sid 3).
I Luleå "vankades" anno 1561 bland boskapen en svår farsot, boskapsdöden kallad. I räntekammaren gjordes en hel del anmärkningar emot årets räkenskap och däribland den att fogden ej redovisat för alla hudar efter den boskap som hade störtat. Fastän 74 lamm hade strukit med hade han ej redovisat för mer än 44 lammskinn varför 30 stycken fattades. Detta såsom ett exempel. Saken förklarades därmed att man efter störtningen icke kunde flå huden av all boskap, ty den boskap som störte var så förgiftig att händerna svullnade upp och en del människor blevo döde därav. Sanningen av fogdens uppgifter intygas av 12 "Lulebönder", bland vilka vi igenfinna flera bekanta birkarlar, bl a Måns i Rutvik. De hade tagits till vittne om denna fädöd, helst som de voro fogdens nästa grannar. De bekänna att så snart boskapen blev "stervande" och hade legat en halv eller hel dag, så kunde varken människa, hund eller ram(=korp) taga därpå, utan så förgiftigt "så att manlåta dem ligga" (Norrl Saml 6:337). Troligen har pesten drabbat även Måns Olssons egen boskap.
Enligt "1559 års påskalängd för Storlule socken" (utskrift av Demografiska databasen i Umeå; B Munkestam kallar denna längd för "prästräntelängd 1559", den finns i Västerbottens landskapshandlingar) ägde Måns Olsson detta år 27 kor, vilket var mer än någon annan bonde i Lulesocknen hade. 12 år senare, vid tiden för Älvsborgs lösen 1571 (sonen Anders Månsson hade då tillträtt hemmanet) fanns här endast 11 kor, alltså 16 mindre än 1559 års siffra. "Påskalängden" ger oss även en del andra uppgifter. Måns Olsson är den som har de flesta tjänarna i socknen, nämligen 5 drängar och 5 pigor. I hushållet finns (inklusive tjänarna) 16 personer, därav 12 nattvardsberätttigade. Om samtliga 10 tjänare är nattvardsberättigade, bör familjen ha bestått av 6 personer. Eftersom hjonelagssiffran visar att hustrun lever, blir slutsatsen att makarna bör ha haft 4 minderåriga.
Sonen Anders Månsson som efterträdde fadern på hemmanet, kan alltså ha varit högst 15 á 16 år gammal och således vara född tidigast 1543/1544.
När det gäller tiondekorn står Måns Olsson år 1559 upptagen för 42 skylar otröskat korn. Bara två bönder i socknen hade större skörd: Nils Jåppson i Bensbyn 48 skylar, Ture Ersson i Rutvik (det andra stora hemmanet i byn) 45 skylar. Fem bönder i socknen skördade 40 skylar.


Enligt Databas Norrbotten: Nämdeman 1539-1556. Tolfman och Birkarl. Landsköpman, Skeppare, Birkarl i Rutvik.
Är en av de 11 birkarlar från Luleå som döms till böter vid sommartinget 1539 för att de belägrat sina lappekonor. Samma år i gräl med en annan birkarl, blir slagen.

Källor